Guldägg och direktörsbonusar

Igår gick Guldägget av stapeln. En stor fest, men också en tävling som blivit allt hårdare kritiserad från olika håll. Det har handlat om allt ifrån etik, värderingar, oklara riktlinjer och om tävlingen/tävlingar i sig är omodern(a). Låt oss titta på lite för och emot. Ungefär så här säger de ivrigaste anhängarna:

• Utan tävlingar hade den kreativa revolutionen inte skett och allt hade varit kom och köp
• Tävlingarna skänker ljus över branschen och marknadsföringen och visar bra exempel
• Vinnare i tävlingar har dokumenterat bättre effekt än de som inte vinner (i snitt)
• Det behövs för att stretcha förmågan och motivera lite extra

De som är emot brukar bl.a. nämna att:

• Tävlingarna belönar s.k. ”one-shots” primärt; inte koncept.
• Tävlingarna belönar utifrån klasser, vilket gör att kreativt nytänk som tar annan form inte kan belönas och tävlingen därför är omodern.
• Det är bra med reklam i rampljuset, men tävlingar sprider uppfattningen att branschens mål är priser i st. f att hjälpa kunder.
• Avseende bättre effekt (ovan) baseras det på Gunn Report. Där är inte Guldägget med. Och det finns massor av väl så effektiva kampanjer som inte belönas.

Jaha, så vad skall man tycka och tro då? Först och främst bör man gratulera den som vann, då reglerna trots allt är samma för alla. Personligen tror jag att Guldägget kommer att finnas kvar så länge jag själv finns i branschen. Det är nämligen Sveriges Kommunikationsbyråers huvudintäkt, och vi behöver ett branschförbund mer än någonsin.  Kan dock inte låta bli att göra en jämförelse med direktörsbonusar. De försvaras med att de behövs som incitament. Jaha, så de 8 miljonerna

direktören får i lön räcker bara till att göra sitt näst bästa?

(Nog gör väl Annika sitt allra bästa?)

Bara hoppas att våra kunder inte ställer samma fråga avseende priser… Vad tycker du?

/Sten